I natt har jag sovit över på min arbetsplats – eller en av dem. Vi var femton hjälpledare och anställda som smög oss in i den mörka Domkyrkan lite före 23 igår för att sova över.. Mari ledde en kort mässa där hon gav plats åt alla de svår tankar som Åbo har satt i allas hjärnor. Sedan var det dag att hitta en bra plats att rulla ut sitt liggunderlag och sin sovsäck.
Övernattningen var en del av det tack- och feedback veckoslutet för församlingens duktiga vuxen- och hjälpledare, människor som är helt nödvändiga för att ro iland fem skribaläger och nästan lika många barn läger under en sommar.
Vi började på eftermiddagen i Domprostgården med att fundera på vad som var bra, vad som var lite sämre och vad vi kunde göra för att sommaren 2018 kunde var ännu bättre. Efter det blev det bastu och en festmåltid. Efter mässan var det dag att hitta sin plats i Domkyrkan
Jag valde att ligga mellan två bänkar ganska långt framme i kyrkan. Lite avigt är det nog att krypa in i sin sovsäck där det brukar sitta människor på söndagen. Golvet var underbart svalt – men hårt.
I den mörka tysta kyrkan hörs allt.
Jag har svårt att somna och med jämna mellanrum hör jag ett ljud som låter som om en presenning skulle fladdra löst i en hård vind. Senare visar det sig att ljudet uppstod när en hjälpledare vände sig på sin luftmadrass som var rakt ovanför mig på läktaren.
Det kan hända att det här var sista gången som jag sov i Domkyrkan efter som jag på morgon fick möta anklagande blickar som påstod att jag snarkar – högt!
church, domkyrkan, domkyrkoförsamlingen, hjälpledare, skriftskola, sleepover, snarka, sova, sovsäck; liggunderlag