Ställde upp på en radiointervju igår om humor och samhällssatir. Journalisterna närmar sig fenomenet ur olika synvinklar och pratar med komiker, politiker, publicister, statsvetare, litteraturvetare, författare, präster m.fl.
Och ganska snabbt får jag frågan om Gud har humor?
Gamla testamentets Gudsbild handlar om en ganska förvirrad Gud som ena dagen är mild och andra dagen helt galen. Nå när allt kommer till kritan så finns kärleken för israeliterna kvar – oberoende, men är det sedan så lustigt – Nä.
Hur kan en allsmäktig Gud tillåta elak humor som skadar andra?
Här tror jag ju att det är vi människor som väljer – vi kommer liksom till skämtens smörgårdsbord där vi får välja och som det går ganska ofta så väljer vi fel-
Får man skämta om andra religioner Gudar?
Det tycker jag inte man skall göra – jag kan tycka att något är märkligt i en annan religion, men det ger mig inte mandat att skämta om saken.
Att skämta med och om någon människas tro eller övertygelse är ett otroligt personligt påhopp.
Jag tror ju att humor och glädje ingår som en komponent i den kärlek som vi får av Gud, och har väldigt svårt att tänka mig ett inte Gud kan skratta med oss.
Serien lär dyka upp på Yle Vega i höst.
Hej, Din analys är nog helt riktig. Gör man inte svaret om Guds humor så alldeles grundligt kan man säkert svara ”jo” på frågan. Ibland brukar jag tänka att ”nu ler nog Gud” t.ex. då något man bett för får en överraskande vändning eller då ”bitarna faller på plats” o.s.v.
Jag minns också en händelse från tiden vi bodde på Drumsö och jag var på kvällspronenad med vår dotter, som då kanske var ca fem år. Plötsligt såg hon upp mot den mörka kvällshimlen och sa: ”Månne Gud nu står eller sitter eller ligger där uppe?” Då tror jag nog att Gud log åt hennes fråga!