Präst-Freddi bloggar om prästens vardag

Okategoriserade

Om att sluta snusa och förebilder

24 Jan , 2017, 08.08 prastfreddi

 

Jesus väcker tro

PREDIKAN

S:t Katarina, Karis

22.1.2017

3s efter trettondag

Joh. 4:39–42

Många samarier från den staden hade kommit till tro på Jesus genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.”

Någon månad senare tömde jag min sista dosa med snus på utedassen och där var det, 24 år med Kung Nikotin bruten.

När jag var 16 kom Klade och bjöd på snus. Han var en av de där tuffare typerna i klassen – så jag tänkte att jag stiger lite i rang om jag tråttar in av skiten under läppen.

Och trots att det smakade illa – först – så blev jag en av de där killarna som satt med en prilla under läppen mest hela dagen.

Jag tror att det var bara när jag sov som prillan kom ut – ibland glömde jag.

Så småningom började jag bli trött på det här snusande, det blev också lite kämpigare att fixa sina stockar och torn så jag vill sluta men det var inte så lätt. Efter över 20 år med konstant nikotinflöde i systemet klipper man inte av så där bara – eller med min viljestyrka lyckade jag inte.

Anneli arbetade vid samma redaktion som jag – hon var kedjerökare. Och då talar jag om en lång tung nikotingul kätting som ibland kom ut ur rökrummet för att försvinna dit igen med en kaffemugg och en bunt tidningar.

Jag vet inte om ni kollat in Simpsons. Marge har två systrar Patty och Selma som för mig var den bilden av min kollega Anneli och hennes rökande.

Så hände det något. Anneli slutade – hon slutade röka och om jag förstod saken rätt så var hon inte sjuk eller så.

En morgon frågade jag vad som hänt

Hon förklarade att om en medicin som tog bort begäret och så – man fick inga kickar av nikotin längre.

Om HON kan sluta så kan också jag – tänkte jag.

Någon månad senare tömde jag min sista dosa med snus på utedassen och där var det. 24 år med kung nikotin bruten.

Lång story men Annelis exempel var för mig det som väckte tro om att lycks med det här. En annan människa som förebild.

Vilket vi fick hör om i evangeliet.

Jag vet att också du har upplevt saker där någon annan har visat dig att det är möjligt att gör något.

Men vilken är den tro som Jesus väcker?

Ibland när man talar om tro så låter det som om det gällde en inre andlig styrka – en superkraft. En särskild förmåga som man kan ta fram bara man har tillräckligt stark vilja.

Eller så tycker man tro med att hålla vissa dogmer – lärosatser för sanna. Tro som övertygelse om vissa åsikter.

Rubriken för den här söndagen är viktig för att förstå trons natur: Jesus väcker tro.

”Jesus väcker tro”

Det vill säga, det är inget som vi åstadkommer själva. Det är Gud som föder tron i våra hjärtan om vi är öppna för detta. Tron är inte vårt verk utan Jesus.

Man kan inte heller gå omkring och tro i största allmänhet. Tron kan inte sväva omkring i ett vakuum, den behöver ett objekt: någon att tro på. Tron är då mitt förhållande, min attityd till denne som jag tror på. Litar jag på honom, har jag förtröstan, ja då har jag också tro.

Så det att vi läser om Jesus i Bibeln, att vi tar honom till oss på ett sätt att det känns viktigt väcker den här lusten att göra mer som Jesus gör.

Jesus gör rätt – han fungerar som ett exempel för oss – en inspiration.

Men det gäller ju för oss att släppa in Jesus i våra liv och låta honom visa genom Bibeln visa på vad som är rätt och vad som är fel. Kan vi göra det – öppnar vi alla dörrar för Jesus eller gör vi som man ofta gör att det är bara tamburen och vardagsrummet som gästen ser.

Är vi så modiga att vi vågar visa våra råddiga rum med alla trasigheter – där det verkligen behövs någon som väcker tro, hjälper oss att ta tag i saker som är svåra.

Kvinnan vid Sykars brunn ville ha en ändring i sitt liv, det ville antagligen också de andra som kom till Jesus.

Tro är ett behov. Ett behov som driver oss till Kristus.

Eller kanske det är längtan efter något som driver oss mot Jesus

Som kristna kan vi visa på Jesus, vi kan vara de där exemplen för vår omvärld som väcker tro.

Samtidigt måste vi komma ihåg att alla människor behov inte är lika.

Vi får möta troende och tvivlar med varsamhet och vara lyhörda.

Det är Jesus som väcker tron i en medmänniska men du och jag kan hjälpa till med att visa på den kärlek som övergår allt förstånd och som gäller alla.

Amen!

, , , , , , ,

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *