När jag anländer till församlingshemmet tio i två så möts jag av en invataxi på gården. Juli torsdagar anordnar församlingen så kallade kaffeandakter. Det är diakonin som står värd för dessa enkla men ack så viktiga möten i sommar stillheten. Så viktiga att man just väljer att ta taxi till andakten.
När jag hastigt scannar mitt minne så måste det vara fem år sedan jag senaste deltog i en kaffeandakt. i juli har jag tydligen varit på läger eller på semester men i år är vi inte där ännu.
Ett 15-tal personer har valt att komma den här torsdagen. Kantor Mikael Helenelund seglar in och hälsar på många av de bekanta ansiktena i samlingen. Jag håller en andakt över veckans evangelium, vi sjunger tre psalmer och fortsätter av bara farten med några sommarsånger till.
Det blir kaffe och sorlet i Café Ankaret stiger. Klart är att det är den äldre delen av församlingen som sitter här och jag slås av tanken om hur många som kanske har sitt enda möte med någon annan människa för dagen här och nu.
Vi sjunger fler sommarsånger ur häftet som Kyrkans utlandshjälp publicerat och vips har en och en kvart passerat. Invataxichauffören dyker upp och hjälper de som inte orkar eller kan ta sig till mötet på egna ben.
Jag tror att det här är ganska viktigt för många.
andakt, borgå, domkyrkoförsamlingen, gemenskap, kaffe, kaffeandakt, sommar, sommarsånger, visor
