Igår var jag då igen inkallad som stiftsfullmäktige representant i Domkapitlet – man kan ju bli van med det här. Det blev ett mycket längre möte än det förra och diskussionerna pendlade hit och dit, stundvis kanske lite knoppiskt.
Mitt under mötet slogs jag av en bekant känsla – det är inte kul att sitta och prata och bestämma om kolleger.
Borgå stift är en liten familj och i synnerhet vi i prästerskapet är ännu färre. Att väga hit och dit på meriter är inte så kul. Visserligen bör man här säg att jag har närvaro och yttranderätt men där slutar mitt mandat – tack och lov. Nu representerar jag ju i första hand stiftet i Domkapitlet och inte min skrå.
Jag satt i Johannes församlings församlingsråd under 8 års tid. Allt var så där helt OK ända tills jag blev prästvigd – då drogs man in i skeenden där min position inte var helt klar – speciellt som helt ny vigd präst.
Brukade ofta hänvisa hur saker sköts i Borgå – oftast väldigt bra. Minns med fasa när en av mina rådskolleger helt på allvar förslog att jag skulle kunna bli den sittande kyrkoherdens rådgivare!
Jag med 6 månaders erfarenhet – han med 30 år. Jag drog mig undan för en tid från arbetet i Johannes församlingsråd just för min roll var så kluven.
Igår slogs jag av samma tankar och känslor – men idag är min roll mycket klarare än tidigare – men ändå.
beslut, domkapitlet, församlingsråd, johannesförsamling, kluven, organ, präst
