Präst-Freddi bloggar om prästens vardag
En av min bästa kolleger har sökt tjänst i en annan församling. Jag förstår hen samtidigt känns det liksom som om något som alltid har funnits kan gå sönder, att en kompis flyttar utomlands.
Vi har ett bra arbetslag – trots att vi är en församling.
Jag satt med 8 år i ett församlingsråd i en församling där alla medarbetare inte kunde äta lunch tillsammans med varandra för att uttrycka det lurvigt.
Jag har lovat heja på min kollega – för när man beslutar sig för något så tufft som att lämna Domkyrkoförsamlingen förtjänar man allas stöd.
Kommentarerna som RSS
