Lite småirriterad den här morgonen. Låt mig förklara vad som kickstartade min dag. Mitt Facebook flöde består idag av två saker, gulliga lucior och arga reaktioner över jourreformen i Österbotten. Kanske det säger något mitt sammanhang.
Det som fick igång mig var ett inlägg som en kyrkoherde lagt ut där hen spyr galla över vårdbeslutet – jo det är fel och jo det är ett bakslag för svenskheten MEN. Hen uppmanar regeringen att avgå, fast med mycket kraftigare ord uttrycker misstroende mot olika partier och så där som man gör när man skriver av sin ilska.
Jag anser att vi präster inte skall trassla oss in i politiken, alltså partipolitiken. Som människor är vi politiska oberoende. Är du ledare eller anställd av för en församling måste man inse att det finns ”karameller” av alla färger i din påse – ingen av oss har bara röd- gula skumtomtar i sin flock.
Jag tänker mig att i samma stund som jag offentligt tar parti för någon eller något så tar jag avstånd eller fördömer något annat. Min uppdragsgivare Jesus var aldrig så svartvit, utan kunde umgås med alla – ALLA.
domkyrkoförsamlingen, facebook, kyrkoherde, lucia, politik, präst, vasa
Nu är nog skribenten onödigt svartvit själv. Att sätta likhetstecken mellan partipolitiskt aktiv och en person som därmed skulle ta avstånd från eller t o m fördöma någon som tycker annorlunda – eller som skribenten säger inte ens kunna umgås med alla – vittnar mer om skribentens egna fördomar gentemot politiker. I en demokrati finns olika åsikter, men att en politiker tycker annorlunda än en annan betyder ju ingalunda att hen inte skulle respektera den andras åsikt. Det är liksom demokratins anda om den ska fungera. Särskilt inom kommunalpolitiken behövs också kyrkans röst personifierad via samhällsengagerade medlemmar. Så hoppas bloggaren inte skrämt bort någon – alla goda röster behövs. I dagens samhällsklimat mer än någonsin!